När jag pratar med socialdemokrater om Monas vara eller icke vara som partiledare, så reagerar de alla ungefär likadant. De tittar ner, ler lite generat och undviker frågan. Likväl omvaldes hon enhälligt igår. Jaja.
Men att nu Margot Wallström inte säger blankt nej är ett tecken på att frågan inte är så självklar. Det är till och med ett klart trendbrott. Inom S har traditionen alltid varit att säga nej, nej, nej, nej (minns Göran Persson) ända till partiet kallar - då är det jajamänsan för hela slanten.
Låt oss helt enkelt, liksom Johan Hedin, konstatera att Mona nog sagt ja för sista gången.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar