Igår kväll var jag på en spännande middag anordnad av Veritas. Temat var integration och talade gjorde integrationsminister Nyamko Sabuni och Kanadas ambassadör i Sverige Alexandra Volkoff.
Kanada har på många sätt lyckats mycket bättre med integrationen än vad vi i Sverige har gjort. Och en anledning som ambassadören nämnde är deras mentorskap. Väletablerade kanadensare, ofta företagsledare, ställer upp som mentorer för nyanlända kanadensare. Det är en win-win-situation för båda parter. Den nyanlände kommer snabbare in i samhället, får ett nätverk, en kunskap om kulturen och så vidare som är nödvändig för att kunna etablera sig. Mentorn får nya perspektiv, nya kunskaper, en ny vän.
Jag tror vi har en del att lära av Kanadas mentorskap för integration.
måndag 29 juni 2009
söndag 28 juni 2009
Reuse, reduce and recycle
Orden (som betyder återanvänd, minska och återvinn) är Mary Robinsons. Hon talar på invigningsseminariet på Almedalsveckan. Jag sitter just nu på en gräsmatta i Visby och lyssnar starka röster som talar för ett kraftfullt klimatavtal i Köpenhamn i december,
Mary Robinson är den före detta irländska presidenten som tillsammans med Margot Wallström och Gro Harlem Brundtland är på ett globalt korståg för att rädda världen. Det kan låta pompöst, men som Gro Harlem Brundtland uttrycker det:
"Det finns ingen fråga som är viktigare än detta för att rädda mänskligheten."
Två tredjedelar av världens städer riskerar att översvämmas. För att lösa problemen måste vi agera tillsammans, säger både Gro Harlem Brundtland och Mary Robinson. Brundtland talar om en ny form för att finansiera räddningen, så att vi i de rika länderna kan bidra till att utvecklingsländerna får tillgång till rätt teknik. Robinson pratar om att nu måste vi komma samman som folk gjorde kring deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
Att dessa starka kvinnor (för det handlar på detta seminarium nästan bara om kvinnor, även bland andra Maud Olofsson och Lena Sommestad deltar) kommer samman för en enda fråga är betydelsefullt. Det sänder signaler till oss alla, oavsett vad vi gör eller vilka vi är, att vi måste agera nu.
Mary Robinson är den före detta irländska presidenten som tillsammans med Margot Wallström och Gro Harlem Brundtland är på ett globalt korståg för att rädda världen. Det kan låta pompöst, men som Gro Harlem Brundtland uttrycker det:
"Det finns ingen fråga som är viktigare än detta för att rädda mänskligheten."
Två tredjedelar av världens städer riskerar att översvämmas. För att lösa problemen måste vi agera tillsammans, säger både Gro Harlem Brundtland och Mary Robinson. Brundtland talar om en ny form för att finansiera räddningen, så att vi i de rika länderna kan bidra till att utvecklingsländerna får tillgång till rätt teknik. Robinson pratar om att nu måste vi komma samman som folk gjorde kring deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
Att dessa starka kvinnor (för det handlar på detta seminarium nästan bara om kvinnor, även bland andra Maud Olofsson och Lena Sommestad deltar) kommer samman för en enda fråga är betydelsefullt. Det sänder signaler till oss alla, oavsett vad vi gör eller vilka vi är, att vi måste agera nu.
Alla har rätt till sin integritet
Igår blev jag så arg att jag inte kunde blogga om det jag blev arg för. Jag lät det vänta till idag.
Expressen hade på sin förstasida en bild på Michael Jackson, liggande på en bår med tub ner i munnen och med någons händer över bröstkorgen. Det var när de fortfarande höll på att återuppliva honom. Rubriken löd "Här dör Michael Jackson".
Oavsett vad eller vem Jackson var i övrigt var han en människa, som precis som alla andra hade och har rätt till sin integritet i livet och i döden. Det Expressen, och troligen andra tidningar i andra delar av världen, gjorde när de publicerade den bilden är direkt vidrigt. Jag tänker egentligen inte säga så mycket om paparazzins inblandning, för hans jobb är beroende av tidningarnas efterfrågan.
För ett år sedan, ganska exakt, hade vi i Sverige en stor integritetsdebatt kring FRA-lagen. Tidningar som Expressen förkastade, med rätta, lagen. Jag undrar nu - vari ligger skillnaden? Visserligen var Jackson en offentlig person, men även för dessa bör det finnas en gräns. Den aktuella bilden hade, i mitt tycke, sedan länge passerat den gränsen.
Jag minns också bilderna på Anna Lind på båren i rulltrappan efter knivdådet på NK. Kring dessa bilder blev en stor debatt. Självklart var bilderna extremt integritetskränkande. Och självklart borde Expressens ansvarige utgivare haft sån fingertoppskänsla att bilden på Jackson aldrig publicerats.
Expressen hade på sin förstasida en bild på Michael Jackson, liggande på en bår med tub ner i munnen och med någons händer över bröstkorgen. Det var när de fortfarande höll på att återuppliva honom. Rubriken löd "Här dör Michael Jackson".
Oavsett vad eller vem Jackson var i övrigt var han en människa, som precis som alla andra hade och har rätt till sin integritet i livet och i döden. Det Expressen, och troligen andra tidningar i andra delar av världen, gjorde när de publicerade den bilden är direkt vidrigt. Jag tänker egentligen inte säga så mycket om paparazzins inblandning, för hans jobb är beroende av tidningarnas efterfrågan.
För ett år sedan, ganska exakt, hade vi i Sverige en stor integritetsdebatt kring FRA-lagen. Tidningar som Expressen förkastade, med rätta, lagen. Jag undrar nu - vari ligger skillnaden? Visserligen var Jackson en offentlig person, men även för dessa bör det finnas en gräns. Den aktuella bilden hade, i mitt tycke, sedan länge passerat den gränsen.
Jag minns också bilderna på Anna Lind på båren i rulltrappan efter knivdådet på NK. Kring dessa bilder blev en stor debatt. Självklart var bilderna extremt integritetskränkande. Och självklart borde Expressens ansvarige utgivare haft sån fingertoppskänsla att bilden på Jackson aldrig publicerats.
fredag 26 juni 2009
Jackson
Jag borde väl skriva om Michael Jackson och hans för tidiga död. Jag själv har aldrig lyssnat direkt på honom. Mitt sätt att relatera till honom var det där som vi alltid tyckte var konstigt. Och låt oss vara ärliga, han var ganska udda.
Men jag tror han var en mycket ensam man som längtade efter bekräftelse och naturliga relationer. Hans liv, om än som hyllad hjälte, blev tragiskt. Det är på något sätt mycket sympomatiskt att mannen som sov i syretankar för att förlänga livet fick ett så kort liv.
Världen sörjer en stor musiker. Jag hoppas att Michael Jacksons själ har fått den ro den så väl behöver.
Men jag tror han var en mycket ensam man som längtade efter bekräftelse och naturliga relationer. Hans liv, om än som hyllad hjälte, blev tragiskt. Det är på något sätt mycket sympomatiskt att mannen som sov i syretankar för att förlänga livet fick ett så kort liv.
Världen sörjer en stor musiker. Jag hoppas att Michael Jacksons själ har fått den ro den så väl behöver.
torsdag 25 juni 2009
Himlajord
Picknick i Vinterviken. Grannen hade köpt räkor, ost och lax. Jag behövde bara bidra med vinet. Tänk att jag har detta inpå knuten. Livet är lyxigt!
onsdag 24 juni 2009
Vi måste våga lösa problemen!
Idag är det exakt tio år sedan Pela Atroshi mördades av sin far och sina farbröder för att hon ville leva ett normalt liv. Pela har blivit en symbol för hedersförtrycket i Sverige. Men trots att det har gått tio år är vi långt ifrån lösningen. Och nu vet vi att bara i Stockholms stad lever 4 000 person i sånt förtryck att det bryter mot svensk lag.
Under Riksstämman i Örebro fattade Centerpartiet ett historiskt beslut. Då bestämde vi att vi vill se ett hedershus i Sverige. Ett hus som skulle innefatta både polis, socialtjänst och forskare, det vill säga både förebyggande arbete och insatsarbete, under ett och samma tak.
Idén kommer ursprungligen från polisen Kickis Åhré-Älgamo. Hon har arbetat med hedersfrågorna sedan mordet på Pela och var en av dem som hjälpte Pelas modiga syster att dels våga vittna i rättegången mot farbröderna, dels få ett nytt liv. Pelas syster Breen lever fortfarande gömd, med nytt namn, på, för de allra flesta, okänd ort. Hennes offer har varit enormt. Inte nog med att hon förlorade sin syster, hon har inte heller kvar någon del av sin familj, eftersom kontakten med dem skulle innebära att hon troligen skulle bli avslöjad och omedelbart dödad.
Det är inte minst för flickor som Breen och andra utsatta tjejer och killar, kvinnor och män, som hedershuset behövs. Idag kan det vara ett heltidsjobb att fly undan förtrycket. Med hedershuset finns all kunskap och alla kontakter samlade under ett tak.
Jag vill inte att det ska gå ytterligare tio år och många fler dödsfall. Jag vill inte heller få höra talas om fler ungdomar som inte får gå på disco, inte får all undervisning de har rätt till, inte får klä sig som de vill. Vi måste våga erkänna att vi har ett gigantiskt problem och lösa det. Hedershuset är ett stort steg på vägen!
Abir har också skrivit om Pela. Googla gärna på Pelas namn. Det finns massor av artiklar. Glöm inte att Pelas historia är långt ifrån unik. Det som är unikt är att det som hände henne blev känt.
Under Riksstämman i Örebro fattade Centerpartiet ett historiskt beslut. Då bestämde vi att vi vill se ett hedershus i Sverige. Ett hus som skulle innefatta både polis, socialtjänst och forskare, det vill säga både förebyggande arbete och insatsarbete, under ett och samma tak.
Idén kommer ursprungligen från polisen Kickis Åhré-Älgamo. Hon har arbetat med hedersfrågorna sedan mordet på Pela och var en av dem som hjälpte Pelas modiga syster att dels våga vittna i rättegången mot farbröderna, dels få ett nytt liv. Pelas syster Breen lever fortfarande gömd, med nytt namn, på, för de allra flesta, okänd ort. Hennes offer har varit enormt. Inte nog med att hon förlorade sin syster, hon har inte heller kvar någon del av sin familj, eftersom kontakten med dem skulle innebära att hon troligen skulle bli avslöjad och omedelbart dödad.
Det är inte minst för flickor som Breen och andra utsatta tjejer och killar, kvinnor och män, som hedershuset behövs. Idag kan det vara ett heltidsjobb att fly undan förtrycket. Med hedershuset finns all kunskap och alla kontakter samlade under ett tak.
Jag vill inte att det ska gå ytterligare tio år och många fler dödsfall. Jag vill inte heller få höra talas om fler ungdomar som inte får gå på disco, inte får all undervisning de har rätt till, inte får klä sig som de vill. Vi måste våga erkänna att vi har ett gigantiskt problem och lösa det. Hedershuset är ett stort steg på vägen!
Abir har också skrivit om Pela. Googla gärna på Pelas namn. Det finns massor av artiklar. Glöm inte att Pelas historia är långt ifrån unik. Det som är unikt är att det som hände henne blev känt.
måndag 22 juni 2009
Ordförandeskapet kräver tydlighet
Göran Persson sitter i Aktuellt och päser över sin egen "duktighet" under Sveriges förra ordförandeskap. Och nu kritiserar han Alliansregeringen för att ha, som han säger, satt sig i konflikt med till exempel Frankrike inför det nya ordförandeskapet.
Helt ärligt - oavsett om det nu finns en konflikt med Frankrike (var, kan man undra?), så har jag hellre det än gör som Persson gjorde. För ni minns väl hur Persson åkte till Kina och talade om det stabila systemet där?
Som ordförandeland har Sverige ett ansvar att tydligt visa var vi står och markera när till exempel diktaturer bryter mot mänskliga rättigheter. Visserligen tror jag på handelns möjligheter att understödja demokratier och på vikten av nätverksbyggande. Men nätverksbyggandet får inte skapas på bekostnad av vår och EU:s värdighet. Om vi ska åstadkomma utveckling i världen får vi inte hyckla. Jag skulle inte vilja att Reinfeldt åkte till Iran för att sedan komma hem och berömma Ahmadinejad för hans "goda kontakt med sina väljare".
Helt ärligt - oavsett om det nu finns en konflikt med Frankrike (var, kan man undra?), så har jag hellre det än gör som Persson gjorde. För ni minns väl hur Persson åkte till Kina och talade om det stabila systemet där?
Som ordförandeland har Sverige ett ansvar att tydligt visa var vi står och markera när till exempel diktaturer bryter mot mänskliga rättigheter. Visserligen tror jag på handelns möjligheter att understödja demokratier och på vikten av nätverksbyggande. Men nätverksbyggandet får inte skapas på bekostnad av vår och EU:s värdighet. Om vi ska åstadkomma utveckling i världen får vi inte hyckla. Jag skulle inte vilja att Reinfeldt åkte till Iran för att sedan komma hem och berömma Ahmadinejad för hans "goda kontakt med sina väljare".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
