Fadime och hedern

Idag publicerar Upsala nya tidning en debattartikel som undertecknas av mig tillsammans med Maria Kornevik Jakobsson, Abir Alsahlani och Kristina Isaksson. Vi tar i artikeln avstånd ifrån Uppsalacenterpartisten Mats Jonssons ställningstagande för ett upprätthållande av hederskulturen i samband med att vänsterpartisten i staden föreslagit ett minnesmärke över Fadime.

Fadime offrade sitt liv för rätten att få leva det som hon ville. Hon ska inte fortsätta bli skändad åtta år efter sin död.

Det känns märkligt att gå emot sin egen partivän, men det Mats Jonsson sagt är så skrämmande förfärligt att det skulle vara ännu värre att inte argumentera emot honom. Centerpartiet står för individens rätt att bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp. Hederskulturen står för precis det motsatta.

Farman vägrar förtrycka

Farman Sediq är en av tusentals unga killar i Sverige som vuxit upp med kravet på sig att vara sina systrars vakter. Han vaktade sina systrars oskuld, så att de skulle vara rena när de gifte sig.

– Mina systrar skulle byggas till fina flickor, de fick absolut inte umgås med pojkar. Men när jag träffade tjejer var pappa snarast stolt, berättar Farman i DN:s artikel.

Att arbeta med de som förtrycker, inte bara de som blir förtryckta är en förutsättning för att nå resultat i arbetet mot hederskulturen. Det gör Sharaf hjältar, det program inom Fryshusets verksamhet, som Farman nu är en mycket aktiv del av. Jag ser fram emot att Sharaf hjältar ska bli ännu större. Ju fler de blir, desto mer demokratiskt blir Sverige.

Arhe Hamednaca och Leo Razzak är två fantastiska personer som arbetar med hjältarna och hjältinnorna. De berättar i Svensk Polis om sitt arbete.

Vi måste våga lösa problemen!

Idag är det exakt tio år sedan Pela Atroshi mördades av sin far och sina farbröder för att hon ville leva ett normalt liv. Pela har blivit en symbol för hedersförtrycket i Sverige. Men trots att det har gått tio år är vi långt ifrån lösningen. Och nu vet vi att bara i Stockholms stad lever 4 000 person i sånt förtryck att det bryter mot svensk lag.

Under Riksstämman i Örebro fattade Centerpartiet ett historiskt beslut. Då bestämde vi att vi vill se ett hedershus i Sverige. Ett hus som skulle innefatta både polis, socialtjänst och forskare, det vill säga både förebyggande arbete och insatsarbete, under ett och samma tak.

Idén kommer ursprungligen från polisen Kickis Åhré-Älgamo. Hon har arbetat med hedersfrågorna sedan mordet på Pela och var en av dem som hjälpte Pelas modiga syster att dels våga vittna i rättegången mot farbröderna, dels få ett nytt liv. Pelas syster Breen lever fortfarande gömd, med nytt namn, på, för de allra flesta, okänd ort. Hennes offer har varit enormt. Inte nog med att hon förlorade sin syster, hon har inte heller kvar någon del av sin familj, eftersom kontakten med dem skulle innebära att hon troligen skulle bli avslöjad och omedelbart dödad.

Det är inte minst för flickor som Breen och andra utsatta tjejer och killar, kvinnor och män, som hedershuset behövs. Idag kan det vara ett heltidsjobb att fly undan förtrycket. Med hedershuset finns all kunskap och alla kontakter samlade under ett tak.

Jag vill inte att det ska gå ytterligare tio år och många fler dödsfall. Jag vill inte heller få höra talas om fler ungdomar som inte får gå på disco, inte får all undervisning de har rätt till, inte får klä sig som de vill. Vi måste våga erkänna att vi har ett gigantiskt problem och lösa det. Hedershuset är ett stort steg på vägen!

Abir har också skrivit om Pela. Googla gärna på Pelas namn. Det finns massor av artiklar. Glöm inte att Pelas historia är långt ifrån unik. Det som är unikt är att det som hände henne blev känt.