Ordförandeskapet kräver tydlighet

Göran Persson sitter i Aktuellt och päser över sin egen "duktighet" under Sveriges förra ordförandeskap. Och nu kritiserar han Alliansregeringen för att ha, som han säger, satt sig i konflikt med till exempel Frankrike inför det nya ordförandeskapet.

Helt ärligt - oavsett om det nu finns en konflikt med Frankrike (var, kan man undra?), så har jag hellre det än gör som Persson gjorde. För ni minns väl hur Persson åkte till Kina och talade om det stabila systemet där?

Som ordförandeland har Sverige ett ansvar att tydligt visa var vi står och markera när till exempel diktaturer bryter mot mänskliga rättigheter. Visserligen tror jag på handelns möjligheter att understödja demokratier och på vikten av nätverksbyggande. Men nätverksbyggandet får inte skapas på bekostnad av vår och EU:s värdighet. Om vi ska åstadkomma utveckling i världen får vi inte hyckla. Jag skulle inte vilja att Reinfeldt åkte till Iran för att sedan komma hem och berömma Ahmadinejad för hans "goda kontakt med sina väljare".

IKEA mot väktarrådet?

Ingvar Kamprad är en av de största. Inte för att han lyckats åstadkomma en förmögenhet och ett gigantiskt företag av i stort sett ingenting, utan för HUR han har gjort det. Han har aldrig själv varit rädd för att hugga i och han har aldrig själv tagit åt sig äran för succén. Han bara konstaterar att han och hans medarbetare lyckats rätt bra, men att det finns mycket kvar att göra.

Jag tror att en av hemligheterna med Kamprads framgångar är hans fenomenala sätt att komma ihåg namn och att hela tiden bekräfta människor med deras förnamn. Titta på vilken intervju som helst med honom och du noterar ganska snart att han upprepar reporterns namn om och om igen. Det är ett sätt att visa att personen han pratar med är viktig för honom och det stärker alltid relationen.

(Jag kan här nämna att jag bara känner till en person till som är så noga med det och det är min egen morbror. Även om han inte är i närheten av lika framgångsrik som Ingvar Kamprad, så blev han i år utnämnd till årets företagare i sin kommun.)

Nåväl. IKEA har genom Ingvar Kamprad aldrig varit rädda för att bryta ny mark. Kamprads starka övertygelse är att företag kan skapa utveckling på ett helt annat sätt och mycket snabbare än politik kan. Han kritiserades för sitt arbete i Östeuropa decennier före murens fall. Han började handla med Kina redan på 70-talet. Vi vet alla att även om allt inte är guld och gröna skogar i dessa länder, så är det betydligt bättre för människor där nu, än det var då.

Handeln kan hjälpa politiker på traven. Det är därför som jag hoppas att Kamprads idé om IKEA i Iran snart blir verklighet!

Johan har också skrivit om detta.

Demokratidags!

Jag högaktar de människor som idag demonstrerar i Iran. De vågar sitt liv för demokratin. Det är för dem vi ska gå till valurnorna när vi röstar. Det är för att hedra dem och människor som dem som vi ska respektera vår egen demokrati. Ta aldrig demokratin och möjligheten till fritt val för givet.