Jag borde väl skriva om Michael Jackson och hans för tidiga död. Jag själv har aldrig lyssnat direkt på honom. Mitt sätt att relatera till honom var det där som vi alltid tyckte var konstigt. Och låt oss vara ärliga, han var ganska udda.
Men jag tror han var en mycket ensam man som längtade efter bekräftelse och naturliga relationer. Hans liv, om än som hyllad hjälte, blev tragiskt. Det är på något sätt mycket sympomatiskt att mannen som sov i syretankar för att förlänga livet fick ett så kort liv.
Världen sörjer en stor musiker. Jag hoppas att Michael Jacksons själ har fått den ro den så väl behöver.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar