Dawit Isaak och tryckfriheten

År 1766 är ett viktigt år i den svenska historien. Men det beror inte på att en kung gick ur tiden eller på att vi förlorade eller vann något krig. Det beror på att det var året när vi fick vår första tryckfrihetsförordning. Den var inledningen till offentlighetsprincipen och den förbjöd censur. Och den var självklart avgörande för hur den svenska staten sedan utvecklades till en demokratisk stat där alla människor har rätt till sina åsikter. När jag studerade journalistik vid universitetet i slutet av 1990-talet fick vi läsa om betydelsen av den första tryckfrihetsförordningen. Och för mig är tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen våra viktigaste lagar eftersom de är så direkt inverkande på våra mänskliga fri- och rättigheter.

Men det är inte så i alla länder, och det har Dawit Isaak bittert fått erfara. I september 2001, samma månad som tvillingtornen raserades i New York, fängslades han för att han arbetat som en fullt normal journalist, fast i Eritrea. Och trots att det i artikel 19 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna står att alla har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet, så sitter han fortfarande kvar. Och trots att artikel 5 i samma deklaration slår fast att ingen ska utsättas för tortyr, så tyder allt på att Dawit Isaak har blivit torterad.

Dawit Isaaks öde är viktigt, inte bara för att han råkar vara svensk medborgare. Det är viktigt för att han symboliserar så många andra som också fängslas för sina åsikters skull i så många länder på jorden. Länder, som 243 år efter Sveriges första tryckfrihetsförordning, fortfarande inte ger människor rätten att tycka fritt. Det är dags att det internationella samfundet tydligt markerar för dessa länder att vi inte accepterar det här längre. Det är kanske till och med dags att sluta med den tysta diplomatin, för i Dawit Isaaks fall verkar den inte fungera. Dawit Isaaks och hans olycksbröder och -systrar ska inte längre behöva lida för att de är modigare än vi.

Släpp Dawit Isaak fri nu!