Det är väldigt vad jag skriver om Michael Jackson. Men faktum är att hans död har fått mig att fundera ganska mycket. Vad är det egentligen som får oss människor att ticka och att triggas? Jag ska försöka att inte bli alltför filosofisk.
MEN. Efter de här veckorna har jag insett ganska mycket om mina egna fördomsfullhet (ja, det är väl ett ord som inte finns, men ni förstår vad jag menar). Jag hade dömt Jackson och tyckte just han var Wacko-Jacko. Och så klart trodde jag har han var en pedofil. Tvivelsmålets fördel (benefit of the doubt på fin domstolssvenska) fick han inte av mig. Att han blev friad efter en fem månader lång rättegång brydde jag mig inte ett smack om.
Men ärligt talat. Vem är det egentligen som är konstig? Mannen som är lite ovanlig, eller jag som inte låter honom vara det utan att döma?
Jag skäms över hur jag tänkte. Det ska jag komma ihåg i framtiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar